torsdag 31 oktober 2013

Sårad men stående och ganska säker

Hej vänner!
Jag har nu för ett tag tagit direkt avstånd från allt vad som kan kallas kommunikation med Sverige. Jag har skrivit med lite släkt och föräldrar men inte mycket mer än så. Efter mitt senaste inlägg då jag skrev om att livet inte riktigt var som en dans på rosor så har många fina människor hört av sig. Det har betytt mycket. Verkligen, jag uppskattar er och det ni gör!

Vad som har hänt på dessa två veckor sedan jag skrev är mycket, mycket drama. En del saker har gjort riktigt ont att ta in och andra är en början på ett bättre liv här i Amerika...tror jag.

Jag ringde Lisa, hon fick reda på att Tasha varit borta väldigt länge utan hennes vetande. Hon är inte nöjd med detta men säger att hon ska ringa Tasha och prata med henne om det. Nu kommer den invecklade och ganska jobbiga fortsättningen.

En vecka efter det samtalet med Lisa så ringer hon mig igen. Detta var en dag innan homecomming, klockan var fyra och jag var på en nagelsalong med mina tjejkompisar. Lisa sa att hon försökt ringa Tasha hela veckan men hon har inte svarat eller ringt upp. Då hade hon smsat, ”Hi Tasha, I need to talk to you about Leah and Frida”. “Talk to Jessica, Im in Califonia” var Tashas svar och när Lisa sa att det inte var lämpligt eftersom hon ville prata med en värdförälder så svarade Tasha inte. Lisa förklarade för mig när jag stod där utanför nagelsalongen att organisationen inte ville att vi skulle stanna kvar i den familjen, vi skulle byta, det här var hon inte bekväm med. Jag blev ledsen. Det var jobbigt helt enkelt. Lämna allt av familj jag har här för att flytta någon annanstans till människor so kanske inte ens bor i mitt skoldistrikt. Men jag sa okej och jag var okej.

Leah hade fått samma telefonsamtal som jag och ganska snart får jag ett sms från Jessica där frågan om vi skulle flytta ställdes. Jag svarade att ja, det var det Lisa sagt och att jag hade velat berätta för henne men jag ville hellre göra det face to face. Hon sa okej, vi pratar ikväll.

Jag var med Thirza denna dag och jag och hennes familj åt frukost till middag på ett pannkaksställe som var super just denna kväll. Tasha ringde. Jag går från bordet och går ut i mörkret utanför. Tasha var förbannad. Hon säger att
Tydligen Frida, så gillar du det inte här och du ska inte behöva bo hos oss mer. Du måste åka direkt hem nu och packa din väska. Lisa kommer hämta upp dig, okej? Det var ingen trevlig ton hon hade.
Jag måste vara ärlig, jag var inte okej, inte alls. Jag grät och mådde så dåligt så jag ville och försökte spy under det där samtalet. Till en början försökte jag att inte höja rösten eller bli upprörd för jag vet att detta är hur Tasha beter sig. Men efter ett tag var det helt enkelt omöjligt att inte må dåligt. Jag försökte förklara att detta är ett missförstånd. Detta var inte menat att gå så fort om ett byte av värdfamilj ens skulle hända och att jag inte ville åka den kvällen. Hon sa att ingenting skulle gå före henne pappa, ingenting. Och om det fanns någon som inte förstod det så fine, då får organisationen se till att flytta på oss. Jag berättade om mitt första samtal med Lisa och om hur jag inte ens nämnt att hon var borta just för att jag inte ville sätta henne i en dålig sits. Hon svarar att det inte är mitt fel. Det är organisationen, definitivt. Men ni måste ändå ut ur huset, sa hon. För hon skulle vara borta till den 30nde så inget skulle förändras till dess. ”Jag är tydligen ingen bra värdförälder Frida”. Detta gjorde ont i hjärtat att höra även fast jag själv antytt det i snart en halv månad. Jag förklarar att jag gillar er, ni i huset, ska jag lämna är det väl inte mer än rätt att jag sa få säga hejdå först. Hon sa att det inte gick och att Lisa redan var på väg för att hämta upp oss. Jag ville spy, jag mådde så fruktansvärt dåligt, förfärligt helt ärligt. Jag berättade för Tasha att jag inte lämnar huset ikväll, det gör jag inte! Hon sa att det fick jag ringa Lisa och prata med henne om, okej, hejdå. Sen la hon på. Där satt jag ute på en röd parkbänk utanför en vit pannkaksrestaurang smått föräldralös och grät så högt så att människorna som gick förbi blev obekväma. Jag vet att mycket Tasha gjort under dessa 3 månader har varit dåligt men hon är fortfarande den enda typ av mamma jag har här. Att höra något sådant från någon som åtminstone är menad att betyda mängder för dig, det gör ont, riktigt ont.

Lisa skriver i ett sms till mig att Tasha överreagerar. Jag ringer henne och hon säger att vi inte alls ska flytta den kvällen. Men att vi sa flytta och antagligen inom ca fyra dagar. Lisa och Tashas samtal enligt Lisa när jag pratade med henne samma kväll:
(Tasha hade hört ”ryktena” om att vi skulle byta värdfamilj från Jessica som hade undrat vad det var frågan om när Leah berättat om henne och Lisas samtal. Det sårar mig att Jessica berättade Tasha så allt detta drama startade, jag hade hellre berättat för Tahsa när hon kom hem, men gjort är gjort. Tasha ringer i alla fall äntligen därför upp Lisa)
Lisa -Hey Tasha, why didn’t you tell me that you was going away for that long?
Tasha –I haven’t had time to call you.
-It takes only two minutes to call and let me know…
-I haven’t had two minutes.
-If you haven’t had two minutes on these three weeks to call me and let me know that you are going to be away for three weeks from Frida and Leah, then that is exactly why we have to move the girls to another home.
-Fine, then come pick them up right now. If you don’t respect that I need to take care of my father then I can’t understand you.

Jag blev upphämtad av Jessica. Thirzas värdpappa frågade om jag ville flytta in hos dem, samma kväll. Men jag sa nej, jag måste reda ut allt först innan jag kan göra sådana beslut.

Sen säger Tasha till Jesssica att vi får bo kvar om vi vill men inte är tillåtna att gå på homecomming. Som något sorts straff på något vis.
Nästa bud är att vi får gå men Jessica, Christina, John och Bracey är förbjudna att skjutsa oss dit eller hem och vi får bara åka direkt dit och direkt hem. Det slutar med att jag och Aki äter middag med Thirzas värdföräldrar innan dansen och Jessica skjutsar oss hem efter. Tasha var inte hemma och John sa att allt detta var okej. Men jag var fortfarande tvungen att åka direkt hem och inte sova över någonstans. Där sprack min plan på att gå på någon sorts efterfest med Thirza. Hon hade kul i alla fall...

Jag pratar med min värdpappa som är väldigt snäll och lugn och äger att allt ska ordna sig och att ja borde gå och ge Tasha en stor kram när hon kommer hem. Sen åker han tillbaks till sitt lilla hus i Missouri utan att säga hejdå, som om det vore en självklarhet att vi skulle välja att bo kvar.

Tasha säger att vi får bo kvar om vi vill men att det då ska bli förändring. Tydligen har jag varit för mycket med kompisar (för mycket är alltså tydligen: en eller två gånger i veckan, endast på helgen alla gånger). Sen tycker hon att jag har varit för mycket på datorn. Det ända jag gör på datorn är att skypea på söndagsmornar och skriva på bloggen i princip. Som ni vet så skriver jag ju inte på bloggen särskilt ofta eller länge och söndagsmornar är söndagsmornar, är inte dom som gjorda för skype? Eftersom Tasha aldrig ser mig efter skolan och ser att jag aldrig är på datorn eller skypear då så tror hon att jag alltid gör så som jag gör på söndagsmornar eftersom det är då som hon inte är jobbtrött och orkar bry sig om vad vi gör. Dessutom har jag försökt sitta på nedervåningen där Tasha är när jag skypear eller skriver blogg. Men när man skypear blir det svårt och höra osv pga barnen och alla djur där nere. Sen tycker hon att Leah är så osocial som alltid går upp och tar en powernap efter skolan (detta har Leah aldrig gjort). Etc. Det gör mig ledsen, jag är oftast bra på människor, andra personligheter osv, vad gick fel känner jag?

Hon kom hem igår. Hon var otroligt glad. Jag ville inte bryta hennes hjärta eller glädje så jag sköt på att ta snacket som vi omgående ska/måste ha. Idag, haloween var inte tillfälle så nu planeras det att tas imorgon bitti.

Jag skulle varit med Thirza och Lauren och några andra tjejer ikväll och besöka ett haunted house men blev inte så. Tasha vill inte att jag är iväg mer än en kväll i veckan och jag går hellre på någon amerikansk haloweenfest som några av våra vänner pratat om imorgon eller lördag. När jag berättade att jag ville åka till Thirzas hus så frågade hon om det var Thirza som var barnet som inte hade några sysslor och om det inte var de värdföräldrarna som inte gav ut några. Jag mindes då att jag pratat om mina problem i värdfamiljen med Thirzas värdföräldrar och sedan berättat det för Jessica. Jag frågar Tasha och mycket riktigt så har Jessica berättat för henne. Men varför? Nu gillar inte Tasha Thirza eller hennes värdföräldrar… Jessica visste att detta skulle hända, så varför sa hon så…?

Jessica har varit lite av en bitch mot mig enda sen jag sa att jag ville byta. T ex hon smsar mig och skriver att hon kommer komma hem sent, jag erbjuder mig att laga middag. Hon säger att jag kan "bake the whole chicken, it's in the refridgerator". Jag säger att jag aldrig gjort det förut men jag lagar gärna något annat. Då börjar hon ifrågasätta och säga att: Va!? Har du aldrig gjort det förut?!
Sen säger hon att jag ju visst sett henne göra det en gång. Då skriver jag att jag aldrig såg hur hon gjorde. När jag kom hem från skolan så var kycklingen i ugnen. Då svarar hon mmmmhm.
Jag förstår varför hon är upprörd men inte vad jag har gjort. Hon sa att jag alltid kunde prata om värdfamiljeproblemen med henne men tydligen så går hon då och berättar för Tasha eller tar åt sig. Känns som allt bara blir fel nu.

Imorgon blir ”Snacket” i alla fall.


Och just som det känns nu, idag, ikväll så vill jag byta familj. Jag känner mig säker. Jag orkar inte längre helt enkelt.


on our own.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar