söndag 19 januari 2014

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Lite samlat från denna veckan:


Efter basketmatchen kom Tim och Amanda och hämtade mig och vi åkte och köpte glass. Gud vad bra dom kan vara ibland. Så lycklig att jag har dom. Just den dagen hade inte varit den bästa, inte för att dom visste det, men den där glassen var välbehövlig!
Något Tim säger till mig i bilen:
"Frida, I can't wait to get to send you packages when you go home, I know how exided you get when you open them. There is going to be some weir stuff in those packages though, but i guess you know that right, hahaha."
Det gjorde mig så glad! De känner mig så bra nu. De har till och med börjat kalla mig galen, då vet jag att de känner den "rätta" Fridan!


Hängde och åt med Jakeria och Erica innan match. Det var kul, dom är snälla och trevliga och skojar om att jag inte gillar amerikanska såser. En del är något så fruktansvärt äckliga. 


Hängde med Alexis i onsdags i Caps-klassen. Skön tjej.


Rachel frågade om vi skulle kolla på killarnas basketmatch tillsammans, det blev jag glad för. Hon är alltid så snäll den tjejen.


Jayla fyllde 16, alla i laget fick sånahär cupcakes.


Arkansas beautiful sky som visar sig ibland.



Spelade tennis med Amanda och Steffie idag, väldigt kul även fast jag var sämst i gruppen. Lärde mig en hel del! Tycker så mycket om min värdfamilj.


Skollunch, en grupp av trevliga tjejer (Aki, Steffie och Alexis).


Typical engelska lektion, Baylie flätar mitt hår.


I onsdags. Jag Amber och Alexis var färgglada.


Lördagsfrulle. La familia fixar. Så mysiga är dom när detta står på bordet när man går upp.


VÄRME, i Januari, otroligt. Denna dagen satt jag, min syster och hundarna ute och solade.


Match!


Gameday och det finns kakor till spelarna. Nog för att jag inte spelar, men jag får ändå samma fördelar!


Engelska med Baylie och Edvin. Skrattar seriöst något så otroligt med dom!



Tennis idag!


Match i fredags!


Den här dagen slutade ändå så bra som jag hade hoppats. Men jag måste säga att det ändå finns en del ångest i vardagen. För en liten stund sen bröt jag bara ihop, vilket jag faktiskt inte gjort på väldigt länge nu. Jag gråter knappt ens till film längre... Men allt är inte alltid så enkelt.
Jag är bara något så fantastiskt frustrerad över mitt humör. Ena dagen kan jag tycka att minsta lilla sak kan vara värt att le för, resten av dagen. Nästa dag vaknar jag och vill inget hellre än att gå och gömma mig någonstans. Har aldrig varit så ostabil. Det börjar bli bättre men jag vill bara nå något sorts medelhumör. Känns som att det vore relevant att ha ett lite stabilare humör när det gått ett halvår... Undrar bara hur många gånger jag ska behöva känna mig nere för att kunna hitta lyckan..

Imorgon är det måndag och jag kunde inte vara gladare över att vi inte har skola! Planen är att åka till Little Rock och fixa några grejer och träffa Amandas kompis. Nu sitter familjen samlad och tittar på fotboll. Superbowl börjar närma sig och mina värdföräldrars inlevelse är svårt att undgå. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar