Numb

Det finns mycket som kan gå rätt när man lämnar tryggheten. Det finns mycket som kan gå fel också. Jag har blivit omkullknuffad och sviken många gånger i det här landet. Jag bytte familj och lämnade min värdsyster vilket ni säkert känner igen och vet att jag tyckte var jobbigt. Men korten på bordet, mer har hänt.

När jag bytte familj och klev in i mitt nya liv så var allt till en början bra. Men ganska snart började min värdsyster känna sig avundsjuk. Det fanns egentligen ingenting jag kunde göra annorlunda och det sista jag ville var att göra henne avundsjuk, men så blev det. Jag har nu ett tag varit väldigt säker i mig själv och jag antar att det var det som tog hårdast på min nuliga värdsyster. Hon började jämföra och ordet perfekt dök upp hos henne som en beskrivning av mig. Jag var fruktansvärt förvirrad. Jag är definitivt inte perfekt, det tycker jag väll inte att någon egentligen är. Men jag började undermedvetet känna att jag förstört något. Hon nämnde det egentligen aldrig men saker och ting blev sämre för henne sen jag kom. Och där satt jag och var lycklig för att en annan familj ville ha mig, när jag egentligen skapade problem, kändes det som.

Ni som känner mig vet att jag kom över det, med mer eller mindre svårigheter. Men det var fortfarande ett faktum att jag på något sätt skapat problem, igen.

Sen bråkar jag med Leah utan anledning och det känns allmänt bara sorgligt att vi inte känner varandra som förut.

Förra helgen hände något som drog ner mig ännu lite längre ner. Jag sover över med Steffie och Thirza och plötsligt börjar vi prata om något som gör mig förvirrad och förödmjukad.  Thirza börjar säga saker som jag kände tryckte ner mig något så otroligt. Kanske tänkte hon knappt på att det hon sa kunde såra mig. Kanske visste hon inte att det skulle såra mig. Men de orden i sammanhanget jag har här var inte vackra att höra. När hon var klar så kändes det som min värdsyster bara höll med vilket gjorde det hela värre.

Nästa dag pratar vi om det och jag förstår att hon inte menade att hålla med. Men jag fick henne att gråta och hon var ledsen hela dagen efter det även fast jag kom över det och verkligen försökte vara glad och inte tänka på det den dagen. Det var dumt av mig att bli så arg på henne. Jag borde förstått att hon inte kunde ta det så bra. Jag försöker alltid att komma över vad som än händer här så fort jag kan. Och jag har märkt att jag är ganska bra på att lägga saker bakom mig, men det här var dumt gjort, det förstår jag även nu. Och det fick bara komplikationer att jag blev så irriterad.

Just då kändes det bara som att jag sabbat allt. Allt jag ”fått” här borta hade gått i kras. Men tydligen kunde det bli sämre.

Kortfattat så hade min värdfamilj klagomål på att jag och Steffie inte visar uppskattning på rätt sätt. Alla exempel de tog upp på vårt lilla familjemöte var dock missförstånd så jag tycker inte att vi förtjänar den bestraffning vi nu ska få. De sätter oss på skolbussen för en vecka.

Att ta skolbussen hem ska dock bli permanent nu, men det har med hela andra saker att göra.

Jag är bara så otroligt trött på att känna att allt går fel. Jag gråter inte ofta nu för tiden. Men för någon vecka sen låg jag inne på mitt rum och hyperventilera för saker som jag just skrev och andra saker som många av er inte vet om.  Men sen den dagen har jag inte känt mycket. Saker och ting går bättre nu och jag har kommit över det antar jag. Eller så tänker jag bara inte på det längre. Orkar inte känna så mycket längre. Jag är bara så förbannat trött på att jag blir straffad och nedtrampad här när jag var så uppskattad i Sverige, vad gick fel liksom?

Nu är jag i alla fall över det. Dags att gå vidare.